Är det bara jag som blir svinkåt av alkohol och mens? Eller bara av alkohol för den delen, det kanske fler kan relatera till? 

I alla fall. Jag får en helt pirrig känsla och jag vill bara ha min underbara pojkväns kuk inuti mig. Sen är det ju där med mens. Är man tjej och har varje vecka en blödande fitta kan det ställa till med problem. Men icke med min lilla älskling. Nejnej, då åker handuken fram och här ska det liggas! Lite surt dock att grabbens lägenhet drogs in, så han fick flytta hem igen, för vi är rätt högljudda och självklart måste päronen höra det också. Fast han bryr sig inte, så då behöver väl inte jag göra det heller. 

Då finns det ju en risk att akoholen gör det ännu mer högljutt. Fast fan vad man kommer sweet när det inte finns några hämningar. Är ni med mig på den biten?

Usch vad osammanhängande jag blev nu. Men men, så får det vara idag, då kroppen värker av solbrännan och fittan skaver av en massa härligt sex. Var så goda att vara avundsjuka. 

Puss på er!

Har en sådan otrolig ångest, men är samtidigt peppad. På fredag ska jag göra en superviktig tenta. Tentan som avgör om jag får fortsätta plugga, eller om jag måste ta ett studieuppehåll och göra tentan en gång till. Man tycker ju att de borde informerat om att den här tentan var AO för att få läsa nästkommande termin, men icke. Det fick jag glatt vetskap om för bara några dagar sedan. Tack för den. Det är bara att pallra sig dit efter att ha levt i pluggkloster resten av veckan. Känns som jag kommer klara den denna gång, men ändå gnager det i mig. Gnager sig som ett hål i hjärtat. Vill inte misslyckas en gång till. Det är min framtid det handlar om. Kör förfann!

Det finns en kille. Nämner inga namn. Men han heter Johannes. Han är helt dum i huvudet. Totalt bakom flötet och en aning skitzo.

Hur vet jag detta? Jo för att jag fick uppleva alla dessa fina sidor i somras då vi matchade på tinder. Han var väldigt mån om att ses, och när jag sa att jag inte hade tid tvingade han sig på ändå så tillslut gick jag med på att mötas efter jobbet.
Vi gick och åt, han var supertråkig och kunde inte prata om något annat än sina ergonomiska skor och sin benhinneinflammation. När jag kom hem sen skrev jag att jag hade haft trevligt men att jag inte ville ses något mer. Hade precis gjort slut med mitt ex och kände mig inte redo. Speciellt inte redo för en sådan tråkmåns. Men det sa jag inte till honom.

Då brakade helvetet lös.

Tydligen var jag den fulaste tjej han någonsin träffat. Jag var tråkig att lyssna på, korkad och elak och helt dum i huvudet och han ångrar att han ens skrivit till mig från första början. Allt var skrivet i CAPS och med hundra utropstecken. Det tog heller aldrig slut. Sms efter sms fortsatte att komma och jag väntade tills han skrivit klart (vilket tog femton år) innan jag svarade "Du har ingen rätt att komma med personangrepp som dessutom är lögner när jag bara försöker vara ärlig. Det är elakt och omoget och jag hoppas din benhinneinflammation läker snart. Take Care!"

Ett större helvete brakade lös och jag tror att han skrev allt elakt han kunde komma på och det bara fortsatte komma. Om och om igen. Så jag bad honom sluta skriva och sa att jag tänkte ta bort honom nu. Då skyndade han sig att be om ursäkt. Att vi inte kunde ge upp än, att vi hade något speciellt och att jag var så fin och borde ge honom en till chans.

YEAH AS IF

Sa bara direkt nej och i ett hav av förolämpningar tog jag bort honom och blockade honom för framtida encounters.


Sååå till nutidens underverk.

Min kompis matchade med honom. Så vi bestämde oss för att busa lite.

Först byggde vi upp stämningen lite. Sa att han verkade söt, mysig osv. Visste att han skulle falla direkt. Vilket han gjorde. Pussmileys kom som på löpande band och han bjöd över henne hem till sig redan efter andra meddelandet.
Då bytte jag ämne, tog upp skolan, frågade vad han pluggade och började ifrågasätta hans åsikter kring ett ämne han läste. Märktes direkt att han inte gillade att bli ifrågasatt och hans irritation blev tydlig.
Så gick tillbaka till gullandet, och pussmileys var tillbaka. Så blev det dags att bestämma träff. För det vet ni ju, han vill ses så fort som möjligt.
Så träff bestämdes. Hemma hos honom med en värdelös serie som han ville se.

Men...(!) som slutkläm skrev jag.
Jag från kompis tinder: "Men vi borde gå ut och äta innan. Om det är okej med dig? Skulle vara kul!"
Han: Ja det kan vi väl. Lägg till mig på fb Johannes XXX.
Jag: Jag gör det strax. Men vad kul med dejt! Innan vi spikar detta har jag bara en fråga till -Har du fortfarande ergonomiska skor?
Han (svarar direkt): Vem har du pratat med?
Jag: Nej tänkte bara att det kanske är jobbigt att gå runt i stan med tanke på din benhinneinflammation. Eller har den läkt nu?
Han: Uppenbarligen har du snackat med någon jag träffat...
Och sen bröt helvetet lös. Det vet ni redan hur det ser ut. Som en katastrof av förolämpningar gjorda av bajs. Avslutade det hela med att skriva:
Jag: Karma is a bitch, douche!

Sen tog vi bort honom från min kompis tinder. Hoppas han går runt och undrar över detta nu ett jävligt bra tag. Somliga ljus brinner aldrig ut, men hämden är jävligt ljuv.

Det finns oändligt mycket saker som jag vill göra här i livet. Kan inte ens komma på allting nu, men vill ändå skriva ner det som jag kan komma på. 

1. Åka fritt fall

- Vet att jag är helt och hållet livrädd för att åka frittfall. Känner mig tom av tanken, men känner ändå att jag måste göra det, innan jag kan gå vidare till nästa punkt.

2. Hoppa fallskärm och bungeejump. 

3. Läsa alla böcker av Paulo Coelho. 

- Är på god väg, har läst flertalet av hans böcker, men jag vill läsa alla. Vill läsa mer, för skojs skull. Tror jag behöver det.

4. Bli bra på poledance.

5. Skaffa mig ett sexpack

mer kommer...

Vad är grejen med alla dessa enorma telefoner? Jag har en iPhone 6 att parads runt med och oftast sitter jag som en gammal kärring med mitt pekfinger och trycker. Sen ser jag andra som har en enorm platta som de bär runt på och kallar det för en mobiltelefon? Jag förstår ingenting? Har mänskligheten utvecklat något "enorma händer syndrom"? Bara 6an är alldeles för stor för mig, men att byta ut den till en mindre skulle krossa den godhjärtade person som gav mig denna. Men de som köper en telefon för en mindre förmögenhet med storlek för en jätte och gör det avsiktligt, dem förstår jag mig inte på...

När man är en självständig ung kvinna med ambitioner i livet, då behöver man ingen man eller? Varför nojar jag mig då? Finns ingen anledning egentligen för jag behöver inte honom. Eller? Jag har mina vänner, jag har min familj, jag har mitt liv. Passar han in i allt det där? Usch vad jag låter tjatig...

Vad är det då som gör att jag nojar? För att det är någonting som inte stämmer. Antagligen. Eller så går jag för fort fram, som jag alltid gör. Dags att ta ett steg tillbaka. Andas. Det behöver jag.

Idag försov jag mig. För att min jävla väckarklocka ringde alldeles för tidigt och jag ville snooza i någon minut eller två. Självklart istället stängde jag av klockan helt och vaknade med en kvart till godo. Helt jävla underbart. Så snus blir min frukost idag. Och kanske en macka från Pressbyrån när jag hinner förbi där... Så typiskt...

Har kommit på hur jag ska göra. Jag ska inte vara någon annan än mig själv. Går jag in för hårt, är det hans problem om han inte kan hantera det. Är han värdig mig kommer han tycka om mig precis som den jag är. Finns inget som kan hindra att vi blir något mer än vad vi redan är om han är rätt person för jobbet. Även om jag kan erkänna att jag ibland är lite väl på, speciellt när jag sover, finns det inget som kan ta ifrån mig att jag är damn fantastisk och att det finns människor därute som tycker om mig för den jag är. Så varför skulle inte han?